Jag heter Ida Karlsson och född -93, 17 år alltså, men blir 18 senare i år. Jag bor i Sala med mina föräldrar och min lillasyster. Och våran lilla hund pysen får jag inte glömma. Jag går på kungsängsgymnasiet här i Sala där jag läser andra året på omvårdnadsprogrammet. Jag har stora drömmar om vad jag vill göra efter skolan, får se om det blir som jag hoppas. På fritiden är jag mest i stallet, spelar även innebandy och så älskar jag att vara med kompisar, shoppa och blogga. Jag började rida när jag ungefär 5 år och har ridit sen dess, började med nästan 9 år på ridskola. Men blev lite trött på det då jag ville rida mer än en gång i veckan och utvecklas som ryttare. Så jag satte upp en lapp på ridskolan om att jag ville bli medryttare osv. Samma dag ringer en kvinna, hon hade hästen som idag är min egna och där börjar en lång och fin historia som du kan läsa här

Merry Annbell, (Majsan som hon kallas) är min första egna häst. Hon är en varmblodigtravare född -99. Hon blev aldrig någon riktig travhäst, då hon inte funkade som det. Och fick därför stryck av sin uppfödare, vilket har gjort det ännu svårare att få henne att lite på en. Hon är bestämd, gosig, pigg och världens snällaste! När det väl gäller så gör hon verkligen allt för en, verkligen ett hjärta av guld. Hon är inte lika lätt som folk tror, utan hon har sina stunder kan man verkligen säga. Hennes föra ägare har gjort ett himla bra jobb med henne inom dressyren då hon kan det mesta, i hoppningen kunde hon bara grunderna i. Jag blev medryttare på henne sommaren 2005. Fick massa hjälp av hennes dåvaranade ägare med ridningen, allra helst dressyren. Jag utvecklades enormt mycket! I November 2006 fick jag erbjudandet att köpa henne. Och det var inget att diskutera, så hon blev min! 1 December skrev vi på papperena och dagen efter kom hon. Efter 6 år tillsammans tävlar/tränar vi hoppning på 110 cm, kämpar med dressyren och älskar varandra mer och mer för varje dag.


Du och Jag, forever and ever!