Nu har vi ridit på gräsvägarna och ridbanan en sista gång, i sommarkvällen. Det kändes, gjorde ont i magen att veta att just här kommer jag aldrig rida igen. Sista gången vi red där, på den ridbanan där jag har kämpat i fem år, med blod, svett och tårar. Usch. Jag tror faktiskt inte att jag klarar det här.