under majsans vila så insåg jag verkligen hur mycket jag älskade henne! eftersom vi inte var tillsammans så mycket under den veckan så längtade vi nog båda efter varanda och jag tror det kan vara bra att få göra det ibland, för då förstår man verkligen hur stor kärleken är mellan dig och hästen.

jag blev så himla glad när jag satt och kollade på kort och filmer på henne och insåg hur duktig hon har blivit. på lite mer än ett år så har hon gått från att hoppa banor på 70 cm till att hoppa banor på 105 cm utan problem. hon har gått från "hobbyhäst" till hopphäst. när jag för några år när jag sa att jag ville ut och tävla hoppning med majsan så skrattade folk nästan åt mig och ingen trodde på att vi skulle klara det. men jag visste att vi skulle klara det!

och här står vi idag :) vilket visar att allt går! det spelar ingen roll om din häst är gjord för att gå trav eller vad alla andra säger, det går bara du och hästen vill och kämpar. och det går inte på en dag, tan man måste låta sig ta den tid det behöver, det går inte bättre för att man stressar utan man behöver något år på sig. jag och majsan har kämpat i fem år för att komma dit vi är idag, vilket visar att man inte ska ha brottom. så ta det lungt!

Love you ♥